Nu har jag bäddat ner mig i min säng och lyssnar på gråtmusik. Det känns så patetiskt att sitta i sängen och snyfta för sig själv. Jag måste va väldigt känslig, eller så är det väldigt fin musik.
Det blir att alla känslor man har i kroppen väller upp på en och samma gång och kommer ut i tårar i stället.
Man vill bara att all ilska, saknad & känslor ska försvinna ut, ut ifrån kroppen och inte komma tillbaka.

Jag börjar känna en viss saknad, en saknad efter min syster! Även fast hon inte har åkt än så saknar jag henne redan. Jag kan inte förstå att min älskade, knäppa och fantastiska syster ska åka till Kanada om två dagar och lämna mig hemma! hur ska jag stå ut med det, jag kommer helt enkelt inte att göra det. Men som tur är så kommer hon faktiskt tillbaka.

det va allt ifrån mig just nu,
LinaBeijer